Ständig publik

Underbara och efterlängtade Ni – det är sann lycka och rikedom att få livet förgyllt av människor som ni! Och jag kan inte nog uttrycka min innerliga tacksamhet för all er uppmuntran, kärlek och omsorg – summan av kardemumman (eller kumminet *blink blink*) är kort och gott: Ni är helt makalöst fantastiska!! <3

 

De senaste blogginläggen har bara blivit längre och längre, så för en gångs skull tänkte jag försöka mig på att inte skriva en riktigt så lång roman.

 

Dagarna här susar förbi i redig fart och c-uppsatsen hänger ständig över en, ger dock ingen svalkande skugga utan svarare lite extra svett. Alla intervjuer är nu avklarade och transkriberade, just nu sitter jag mitt i allt analyserande och är nästan halvvägs. Så sakta men säkert närmar det sig sitt slut – klart delade känslor i detta. 

 

Annars i sin helhet så forsätter lustigheterna här, med många diskussioner om ”den vita” vs ”afrikanen”. Bara här om kvällen blev samtalet att en mörk man aldrig skulle kunna gifta sig med en oyibo för att de är för dyra att ”underhålla” (speciellt med tanke på om oyibon inte kan tänka sig att äta lokalföda utan måste ha allt importerat – här var tydligen jag ett undantag för jag äter lokalfödan och är ”billig i drift”..komplimang?) Sen för det andra hade en oyibo aldrig gått med på att gifta sig med någon utan pengar, och afrikaner har inga pengar… Och då sa sonen i familjen att han inte höll med sin mamma i hennes åsikter och sen gick han fram till mig och lutade sig över mig och sa ”Anna, would you marry?” varpå jag med häpen min inte fick fram ett ord men fick sagt att pengar spelar ingen som helst roll i valet av blivande man – absolut kunde jag se att pengar kan underlätta en del, men hellre fattig och med mannen jag älskar än rik och med någon som jag inte älskar. Sen ändrades samtalet till ”för- och nackdelar” med respektive hudfärder, och efter en lång lista med nackdelar att vara oyibo så sa följande ”but you have very nice hair, I would very much like to havet that..so long and shiny”. Klart intressant, och ännu en gång är jag mållös. Tydligen är vi vitas hud inte lika stark och bra, för att vi får röda märken vid myggbett medans på en ”afrikan” så kliar det bara. Ännu en gång – intressant.

 

En annan charm i detta land är servicen man får i form av sms efter varje samtal, som säger hur många sekunder ens samtal varade. Också intressant. Det finns ju diverse låtar och filmer med titel innehållandes något med sekunder, så jag ”döpte” mitt dagboksblad till ”350 sekunder” efter att jag hade förra veckan ringt hem och fått pratat med älskade farmor och farfar! Tänk vad 350 sekunder kan gå fort, men ändå på-tok för kort tid.

 

Vet inte om jag har sagt detta tidigare, men jag och Michael har börjat titta på Prison Break, eller snarare så var det Michael som började och jag hoppade på under säsong 2 – Prison Break var en serie som jag tittade på men aldrig såg klart under gymnasietiden.  Så det är lite som att återfinna den och vi båda följer med spänning och är nu i säsong 4 (av 5). Herren i huset har också fått intresse för serien och sitter med sent på kvällarna. Nu har Mr Femi varit bortrest på konferens under veckan men kom hem nu igår (lördag), och under middagen på kvällen så säger han med ett stort leende ”I talked to a guy at the conference about Prison Break, and he told me that Mr Scofield will die of cancer at the end!” (Och för att tillägga för er som inte sett på denna serie så är Scofield huvudrollsinnehavaren och allt kretsar kring denna man). Suck. En grundregel borde vara för alla att INTE avslöja slutet på vare sig filmer eller slutet i förtid..inte roligt.

 

Idag (söndag) var det Thanks Giving-Sunday och en idé som frun i huset kom på var att jag till denna gudstjänst skulle bära en traditionell klänning, så förra veckan åkte jag och hon till markanden för att inhandla tyg och för att sen lämna in tyget till en mycket duktig sömmerska här i byn. Detta gjordes och klänningen blev nu klar i fredags så när vi skulle hämta den (som avtalat) så fanns det betydligt fler tjejer som jobbade där än vad det var när vi hade gjort beställning och lämnat tyget – för att tilläggas så utbrast det jubel när oyibon klev ut ur bilen och så fort jag kom in i affären så var det dags för mig att prova klänningen. Detta innebar att jag skulle gå in i ett rum för att ta på mig klänningen, men just när jag skulle gå in så säger en av tjejerna (en av de jublande) ”Let me help you, I will be with you” varpå jag svarar ”Oh, okay thank you mam”. Detta resulterade till att yttligare 3 tjejer kom med in, av samma anledning..och sen två till. Så, där stod jag i trosor och bh – med 5 tjejer, samt en pojke på drygt 8 år som stod utanför med näsan upptryckt mot glasdörren, runt om mig som tittade med stora ögon och fnissade medans jag byte om. En lustig erfarenhet. Efter provningen och ett ombyte tillbaka till mina kläder, också med publik, så frågade tjejerna om de fick ta bilder med mig och jag sa att jag inte hade någon kamera med mig men att jag kunde absolut ställa upp på ett fåtal bilder om någon hade kamera på mobilen. Ett samtal från en av tjejerna och några minuter senare kom det två tjejer till springandes till affären – med kameror.  Så efter diverse kommandon och säkert ett 50-tal bilder så tackade vi sen för oss och åkte hem. Klänningen passade bra, även om min känsla av klänningen blev lite..hm..guldfisk över det hela..så bars klänningen mycket riktigt till gudstjänsten idag.

 
 

Lustigheterna fortsätter som nu hör och likaså alla dessa ”Can I take a picture with you?”-ögonblicken, men i det stora så mår jag bara bra och försöker njuta och ta vara på tiden här, även om jag saknar er alla och längtar så tills jag får se er - den 21 dec kl 12:25 rullar tåget in på centralen i Göteborg från Stockholm - men minst en oyibo iaf:D Längtar så tills jag får se er! <3 Big TIME!

 

Glad och hjärtlig första advent kära ni – drick lite glögg och ät lussekatter åt mig med är ni fina! Kan verkligen säga att mina drömmar den sista tiden handlar allt mer om svensk mat och annat mumma – på listan ligger definitivt blåbärpaj, glass (definitivt Ben&Jerrys HalfBaked), julmust, lussekatter, dammsugare och romerskabågar.. Efterlängtad lyx, lyx med stort L!

Massa kärlek och kramar,

Anna

 
 
De söta små busfröna i kyrkan:)
 
Jag fick smaka på ägg-bulle..dvs vetedeg som friterats med ett kokt ägg inuti. Gott, men så lustigt.
 
 

Kommentarer
Postat av: Hanna

Men va?! Ägg-bulle! Haha, vad roligt :)

Saknar dig så mycket Anna. Lycka till med skrivandet på uppsatsen! KRAM!

2013-12-02 @ 19:24:37
URL: http://havskristall.blogg.se
Postat av: SAANA

Åh! SÅ VACKER! Nix inte guldfisk!!! Så jättejättefin!!
Ägg-bullen kommenterar jag inte ens hahaha. Stor kraaaaaam

2013-12-09 @ 08:36:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0