resansandetag.blogg.se

Nu ni kära och efterlängtade – nu är det inte långt kvar innan vi ses igen! Jag saknar er så ska ni veta och jag ser innerligt framemot myskvällar och spontan-fika med er!

 

Jag blev i veckan ”klar” med uppsatsen, dvs nu är det första utkastet skickat till min handledare för granskning och förbättring – så det väntar säkert en del arbete även om grunden är klar:) Även om en jättesten har fallit från mina axlar så börjar det faktiskt bli lite långtråkigt just nu här i bushen så att säga. Det finns inte så mycket att göra mer än vila, läsa och lyssna på musik – en lyx och hjärtans-uppskattat till en början de första dagarna men hoppas på hitta någon rolig sysselsättning. Mannen i huset, Mr. Femi jobbar en del och åker iväg på möten och Mrs Femi jobbar i skolan och i affären så för det mesta är jag ensam här och byn/stan är en bra bit bort. Vissa dagar är Michael hemma och då kan vi sitta och prata, Prison Break är nu färdig-tittad (och Michael Scofield dog inte så som Mr Femi hade sagt – skönt det! Och jag tänker inte heller avslöja slutet för er som inte har sett..:D men vet ju aldrig om ni vill se det själva eller inte).

 

Häromdagen träffade jag rektorn på skolan där Mrs Femi jobbar, jag träffade även denna man under min första vecka här. Så nu när jag träffade honom så säger han” You’ve changed, you seams different” varpå jag tänker att jag har säkert fått lite färg och kanske ser mer hemma-ut än nykommen-och-skrämd, så jag svarar ” Oh, really, well then maybe I do. Different how do you think”. Han ser betänksam ut och säger ”Yeah, you look..you look whiter now than before” – hahaha, åh underbart. Vet inte om detta var menat som en komplimang med tanke på hans nöjda leende eller om han bara krasst levereade fakta.. Men klart lustigt.

 

Planen är nu följande, den 17:e flyger jag härifrån till Abuja för att sen flyga vidare hem den 20:e. Tydligen är det inte så säkert att färdas på vägarna nu längre sträckor (och resan till Abuja skulle ta 6 timmar iaf) och detta är relaterat till julen som närmar sig och mycket trafik i rörelse – så man vet aldrig vem som är i farten..vet inte om denna information är menat i lugnande syfte..:) Men jag fruktar inte vägarna, och sen lär det ju bli en klart intressant och spännande erfarenhet att flyga inrikes i Nigeria! Flyget ska ta 1 tim och 5 min. En utmaning som väntar är att det är handbagage på 6 kg + 1 resväska på 20kg som är tillåtet – när jag flög hit (och sen flyger hem) har jag 1 handbagage på 8 kg och tillåtelse till 2 resväskor med tillåtelse 23kg i vaddera. Min idé är att försöka packa allt i en resväska och 1 handbagage. När jag test-vägde så hade jag 4kg tillgodo (och då hade jag inte packat dator och allt på skrivbordet) men det kanske kan funka. Blir det övervikt så betalar jag den extra kostnaden, men utmaningen är att få ner min packpacker-ryggsäck i min andra resväska..:D Det blir spännande och fortsättning följer helt enkelt.

 

I fredags fyllde kära Mr Femi år och även om han sa att han inte ville fira på något vis så lyckades familjen att samlas och de två äldsta döttrarna lagade maten – ris och friterad kyckling! De båda döttrarna pluggar annars i Ilorin (ca 1.5 timme bort) och kom hit under helgen för att ha kvalitetstid, roligt att nu ha fått träffa alla fyra barn – som alla är så lika sina föräldrar fast på olika vis och minst lika fina! Och det var förövrig min första gång här att äta kyckling, mumma vad gott, för annars är det mest makrill…typ 5 dagar i veckan.. haha. Undantag de 4-5 gånger vi ätit kött dvs. Men jag har ju hört att fisk är nyttigt, och visst är det gott, men lite trött på makrill nu om jag ska erkänna. Men..som sagt ..tacksam!

 

Annars är mycket här som vanligt, djuren (och för att inte prata om dessa kalkoner) har sina läten för sig – på dygnets alla timmar. Vattnet är fortfarande rödbrunt, maten innehåller generösa mängder med chili, ”kändis”-foton med vitingen är mer rutin nu än undantag och samtalen kring de kulturella skillnaderna, samt alla dessa samtal som sker över mitt huvud fast på yoruba. Kort sagt så fortsätter allt de lärorika och växande insikterna:) Och ni ska bara veta hur drömmar om glass, marsipan (speciellt dammsugare), lussekatter och blåbärspaj ständigt återkommer..! Nu må tro att det lär bakas blåbärspaj när jag kommer hem – även om folk må anse att det är fel säsong – så kära vänner, kom gärna över om detta låter frestande!:D Och klokt vore det om ni skyndade er, för pajen lär ta slut snabbt ;)

 

Älskar er massor och längtar mycker efter att få se er snart - tillsdess fortsätter jag att njuta av charmen och lustigheterna här och bär er alla i mitt hjärta! Innerligt tack för all er kärlek och ert stöd!!

Snart ses vi! 

 

Massa kärlek,

Anna