Växande hjärta...

Ni är helt beundransvärt fantastiska, var och en av er! Tänk att ni tar er sån tid att läsa bloggen och så uppmuntrande följer mina andetag här – blir tårögd gånger flera och har skrattat tills jag gråtit av era underbara kommentarer, sms och mejl!! Ni ska veta att jag är enormt tacksam för detta – det är ren nåd att få ha er i mitt liv <3

 

Dagarna här, och varje andetag, är minsann både lika lustiga som lärorika. Sen jag skrev till er förra gången har följande inträffat:

  • Ännu ett exotiskt djur har visat sig på mitt rum
  • Fått höra att det är ”vi” vitas fel att aids/HIV kom till afrika – och bett om ursäkt för detta
  • Klokt att ät din mat med höger hand, och inte vänster
  • Fått posera med främlingar framför mobilkamra och tagit order såsom ”smile”, ”look nice” och  ”hug me more”
  • Gått igenom hav av känslor över 2 skivor bröd
  • Druckit en mycket märklig dryck bestående av majs, ingefära, socker och diverse kryddor
  • Fått beröm för mitt dansande – tydligen börjar jag allt mer kunna dansa som en Nigerian (enligt pastorsfruarna i kyrkan) Detta betvivlar jag förvisso men komplimangen togs emot med ett stort leende och uppmuntrar till fortsatta dansförsök av en uttittad oyibo!
  • Fått bjuda familjen på mycket uppskattad ”svensk-lyx-middag” tack vare underbara Sannas försändelse av Pasta Carbonara – filmbevis finns!

Jag ska försöka förklara lite mer av ovanstående.  Här om dagen satt jag och skrev på uppsatsen och mörkret började falla, efter en liten stund hörde jag ett märkligt skrapande/nafsande ljud från ena hörnet av rummet (ca 1 meter från där jag satt). Jag tog min ficklampa för att kolla – kunde det vara en gecko  som leker ivrigt med AC (fungerar ej förvisso) som sitter monterad genom väggen i nedre hörnet..hm..kunde inte se något. Så jag fortsatte med skrivandet och plötsligt – ljudet var tillbaka! Jag var denna gång snabbare med ficklampan och fick till min stora förvåning syn på två svarta ögon som mötte mig och stirrade lika förvånat tillbaka – aaaha, en mus! (fast lite större, och här kallas det råttor fast de är mindre än våra svenska råttor..) En liten brun mus satt och tuggade i sig den blåa isoleringen runt AC. Våra blickar möttes under några sekunder, och sen plötsligt sprang han iväg utåt – och har inte setts till sen dess. "Exotiskt" djur, ja visst, men mycket söt och inte fullt så skrämmande.

 

Mr. Femi hade en god vän på besök en kväll förra veckan – tydligen hade vi hälsat en gång enligt honom då vi hade passerat med bilen och han hade sagt ”oyibo” och vinkat (tyvärr inte så ovanligt, så jag kunde inte specifikt säga när detta var och bad om ursäkt för detta). Han började samtalet med att det var trevligt att se en vit människa som försöker göra som Nigerianer istället för att försöka lära dem att äta med bestick – vad svarar man på det..? Jag sa att jag tycker om att få ta del av nya kulturer och var tacksam för vad jag får ta del av här.. Som sagt så äter man för det mesta med händerna, eller med en hand iaf, och eftersom jag är högerhänt så gör jag det mesta med höger – ex att öppna dörrar till, ta i pengar osv – så min logiska tanke är att vänster hand borde vara något renare. Givetvis tvättar jag alltid händerna innan maten, men det kändes skönt att tänka att vänster hand var något renare:) Under middagen sa mannen att han aldrig hade skådat någon att äta med vänster hand innan och skrattade. Han frågade om det var något fel med min högra hand, varpå jag med ett stort leende förklarade min tes och samtliga vid borde skrattade och jag likaså. Sedandess så äter jag nu igen med höger hand och tänker att det kan väl vara nyttigt med ”extra bakterier” – återstår att se:) Vad det gäller denna mannens val av samtalsämnen så kretsade de flesta om ”vita” och han tittar på mig och säger ”Did you know that it’s because of you white ones that we have aids and HIV here in Africa? And even cancer, we normaly don’t have it here but you brought it here.” Hm..vad svarar man på detta… Himmel. “ – Oh, I haven’t heard that before, how do you know that? And…hm, I’m very sorry..” Hans svar på detta var “I just know, we eat healthy and are health by nature but you eat so much processed food, and Africa was health before you white came.” Jag kände inte alls för någon het diskussion (man får ju välja sina fighter – right?) så jag sa att vi har blivit generellt sämre på att laga mat från grunden och tenderar till mer av ”snabbmats-diket” men att det nu börjar vända för att kosten uppmärksammas nu allt mer, och att utan tvekan så mår man helt enkelt bättre av ”husmanskost” och riktigt lagat än halvfabrikat. Med detta sagt så höll jag med honom i matfrågan men lyckades också undkomma diskussionen om vems fel cancer och HIV är.. Men jag kände mig klart fundersam och usel som vit och skyldig när jag gick till sängs, men vad sanningen är så är all sanning Guds sanning (eller hur Sanna) och jag kan inte mer än göra vad jag kan för att göra stunden/dagen bättre för andra.. svårt.

 

Mrs. Femi (Victoria) äger en affär med barn- och hushållsprylar och när hon avslutat sitt första jobb som lågstadielärare (skolan här pågår mellan 8:10-13:30) åker hon vidare till affären – hon är en mycket stark kvinna med driv må jag säga. Jag och Mr. Femi var och besökte henne i veckan och sen när vi skulle åka hem skulle Mr. Femi bara köpa en sak i en ”kiosk” intill hennes affär, så jag stod glatt och väntade tills jag plötsligt hörde en tjej/kvinna ropa ”Oyibo, come! Come!”, jag tittade på Mr. Femi som stod några meter längre bort och fortfarande funderade på vad han skulle ha och sen sa jag till kvinnan ”Oh, sorry, I can’t, I have to leave soon. I’m with Mr. Femi” och pekade på Mr. Femi. Hennes svar på detta ”Come oyibo, take a picture” och jag svarade ”Oh, I’m sorry, I don’t have a camera (kameran hade jag inte på mig utan den låg i bilen)”, men kvinnan stod på sig och sa ”Come, Oyibo, come! I have a mobile”. Nu kunde jag bara inte säga nej längre, tittade på Mr. Femi som fortfarande stod vid kiosken och jag gick till kvinnan som var 5-10 meter bort och hennes vän kom med en mobil. Kvinnan tog då redigt tag i mig och poserade och sa åt mig ”smile oyibo, and look nice”. Första bilden tagen (och jag leendes). Kvinnan var inte nöjd och sa ”hug me more”…andra bilden tagen. Den var hon nöjd med, sen ville hennes vän som tog bilderna också vara med på en bild så samma sak hände igen – tredje bilden tagen. Kvinnan som nu tog bilden sa ”oooh, you smiled more on her’s, I want that too” och kameran lämnades över till hennes vän och fjärde bilden tagen. Nu stod Mr. Femi och tittade på vad som försiggick med ett stort leende, och jag sa ”I havet o go now, but have a nice day and may God bless you” och som svar fick jag ”yes oyibo, thank you”. Klart märkligt. Jag kan bara föreställa mig hur kändisar känner när någon vill ta bild med dem, och ger diverse kommandon om hur bilden ska vara…

 

Bröd med myror har inträffat några gånger nu, och i helgen fick jag bröd med myror och fläckvis med grönt mögel – inte allt för påtagligt men ändå närvarande.  Ni må tro att en rad av känslor sköljdes över mig, likt badbaljan jag har när jag duschar. Mrs. Femi har många gånger berättat om hur folk försöker lura en genom att sälja gammalt men kallar det färskt. Därför är det viktigt att noggrant inspektera vad som köpes och i möjligastemån besöka de på marknaden som man vet är pålitliga – dock går inte detta alltid. Mrs. Femi, kvinnan som kämpar och sliter med en sån hängivelse och trofasthet, har under åren fått allt sämre syn (hon är nu närmare 50 år, vilket förövrigt inte alls syns) och har därför svårt att se dessa myror. När jag en dag i min förvåning sa ”oh, soooo many ants” och det sprang ett flertal myror på min tallrik – för mig klart synbart – men Mrs. Femi som kom för att ”inspektera” kunde inte se dem… Efter att ha suttit och pratat om hur svårt det är att lita på folk här, speciellt på marknaden och efter att ha hört henne prata om att hennes syn blir allt sämre – och då höra med vilken smärta och frustration hon säger det med – kan jag bara inte med att påpeka att brödet är gammalt eller invaderat av myror för att än en gång göra det tydligt att vi blivit lurade. Jag vet inte hur många myror jag ätit än sålänge och fler lär det bli, men jag sköljs över med hinkar av känslor då jag känner så med och för Mrs. Femi och önskar så att jag kunde göra något, samtidigt som vetskapen om mögel och myror inte riktigt ökar aptiten. Hjärtekramp, det är vad det är, följt av tyngre andetag.

 

Från ena saken till den andre, så i kyrkan i söndags – alla dansandes givetvis – och jag likaså (fast med en söt liten flicka på 8 månader på höften denna gång) så var jag tydligen iakttagen av pastorsfruarna som satt framme vid talarstolen. Att jag är iakttagen är jag medveten om förvisso, men försöker hela tiden att förtränga detta, men denna gång sa Mrs. Femi till mig på kvällen sen när vi var hemma att hon och de andra fruarna hade pratat om hur bra jag dansade – haha, åh himmel, dansa är en glädje men inget jag skulle säga att jag är ”bra” på, men så roligt att höra! Och kanske var det den lilla flickans förtjänst – samma flicka förövrigt som kom till mig förra veckan. Sen efter gudstjänsten är det en kvinna i kören som säljer en vit dryck i återanvända petflaskor, Mr. Femi hade bett henne att bjuda mig på en flaska (som han sen betalade för) så att jag kunde få smaka på mer av det kulturella. Jag är ju inte den som tackar nej, utan tackade allra ödmjukaste för gåvan och neg  - en klart ”spicey” smak med påtagliga kryddor, främst ingefäran, samtidigt som den var korning och något sträv mer likt filmjölk. En klart spännande upplevelse, kanske inget jag önskar att få dricka igen men tacksam för erfarenheten. Det är alltid en lika svår balansgång mellan att visa tacksamhet för stunden och ge beröm för vad de bjuder på, men samtidigt inte vilja visa för mycket tacksamhet så att de bjuder på det igen så att säga – svårt. Men som sagt så är jag innerligt tacksam för alla dessa generösa gester! Och försöker SÅ att betona min tacksamhet EXTRA mycket när det är något jag gillar (eller har mindre svårt för) i förhoppning om att när det bjuds på något så kanske blir något av det sistnämna :)

 

Jag mår mycket bra ska ni veta och trivs så med familjen och vännerna som tar så väl hand om mig – sen fylls hjärtat av tyngre hjärtslag med den påtagliga fattigdomen runt om och livets utmaningar här, men det är väl dessa ting och upplevelser som får ens hjärta att växa och min bön är verkligen att kunna förvalta denna insikt och erfarenhet. Vad det gäller uppsatsen så är jag nu halvvägs i mitt transkriberande och hoppas att kunna börja med analyserandet av resultatet nästa vecka.

 

Massa kärlek och tusen kramar till er alla – ni är saknade och innerligt efterlängtade! Och TACK genomljuvliga Sanna för dina medskickade brev och för Carbonara-såsen du skickade med! Den var mycket uppskattad av samtliga runt bordet – speciellt av Mrs. Femi! <3

Anna

Fullt levande och glad :)

Söta små getter lite här och var...:) Har dock inte smakat get än, ska tydligen
vara gott - men lite segt.
 
Söta barnen i kyrkan, pojken till vänster dricker drycken jag beskrev,
han har förvisso snart druckit upp, men ni ser lite av det iaf:)
 
Alltid så fulla av bus och liv <3
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Dan Pettersson

get måste du smaka på. Getköttet som jag åt i Indien var inte seg, men gott var det. Kanske att kocken la ner lite extra tid för att få det mört.
Ha det gott,
Dan

2013-11-19 @ 13:17:09
Postat av: Nathalie

Underbart att läsa igen. Tack! Förgyllde min ack sa gra dag pa jobbet! Allt du ser, smakar och lär vidgar hjärtar och gör det lättare för Gud att visa hur Han känner för oss, tror jag. Lycka till medmyrorna, jag hade 100 flugor i salladen i söndags, extra proteiner! Kramar och välsignelse

2013-11-19 @ 17:08:25
Postat av: Sanna Välipakka

HAhahahahaha oh maaaaan!
Åh vad det gläder mig att carbonaran smakade :D haha längtar efter klippet ;)

Ditt hjärta rymmer verkligen alla, älskade Anna. Stolt syster <3 ska be att Gud ska hjälpa dig med myrorna. Kära mrs Femi <3
I bet you are dancing!!! :D waka waka! waaaa jag vill meeeed! Filma dans åt mig!!
ååh, svårt att svara på människors frustration om sådana saker, hah, hjärtat, det var fint att du bad om ursäkt för det. All sanning är Guds sanning, Big TIME!

Saknar dig i mitt liiiiv!
...poff poff poff poff!

pssst

2013-11-20 @ 15:32:12
Postat av: Patricia

Haha, "hug me more" :D bästa direktivet någonsin! Kram kram

2013-11-29 @ 15:22:08
URL: http://etthallon.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0