resansandetag.blogg.se

Jag kan då lova er att det inte är många gånger i mitt liv som jag har mött en livslevande kalkon på vägen. Här springer de runt lite varstans och det tillhör lite av vardagen att höra deras lustiga läten, dock kan jag lova er att det är något mindre charmigt när man vaknar kl 6 av att en ”kalkon-kör” är utanför ens fönster och låter som aldrig förr. I förrgår, söndag, hade jag en mindre charmig dag i detta charmiga land. Det var egentligen inget speciellt som hade hänt, jag hade bara sovit dåligt och blev väckt av generatorn som startades kl 5.30 för att pumpa vatten – tänkte först att det kan nog inte hålla på så länge så jag försökte somna om, men när den äntligen stängdes av var klockan 7 och jag hade inte lyckats somna. Då var det heller inte mycket kvar av tiden innan klockan skulle ringa för min del så jag släpade upp mig ur sängen för att börja min dag. Klockan närmade sig så sakteliga tiden för gudstjänst, och jag blev hämtad av Mr Femi som bestämt kl 8.30 (han hade själv åkt till kyrkan kl 7 för bönemöte för pastorerna etc och kom tillbaka för att hämta mig då själva gudstjänsten skulle börja). De annars charmiga vägarna här där man guppar och skumpas fram var betydligt mindre charmiga den dagen och jag önskade så att jag bara genom min tankegång skulle lyckas att räta ut vägens alla ojämnheter – men ack, inget mirakel på den fronten. Väl framme på gudstjänsten så visade det sig att det var ”Thanksgiving-sundag” (detta är tydligen varje första söndag i månaden), och då är det ingen predikan utan alla som vill får skriva upp sig på en lista för att ge sin tacksägelse eller berätta ett vittnesmål om vad Gud har gjort för dom – och det var otroligt berörande och charmigt till en början..tills klockan började passera 3 timmar av detta och där varje person var lika noga med att förtydliga vad som hade hänt genom att berätta om och om igen samma sak med frasen ”Maybe you don’t understand what I meen, so let me explain by saying this..” som återkommande punkt – och den här frasen kunde lätt komma 3-4 gånger per tacksägelse/vittnesmål. Mycket charmigt och vackert till en början, men efter en tid var det svårt att sitta med samma leende, hahaha. Ni måste verkligen förstå att tiden här är något jag är oerhört tacksam över och mycket tycker jag är oerhört charmigt, men usch vad den här söndagen inte riktigt var min dag. Jag brukar normalt kunna glädjas och njuta av deras sätt att sjunga och dansa – och även om deras kör här består av ca 7-8 personer (som var och en oftast har en egen mick) och där det mer spelar roll hur högljutt du sjunger än hur ”rätt och tonsäkert” du sjunger så är det vi fler tillfällen än ett där jag önskat att jag hade haft med mig lite papper för att smyga in i öronen (speciellt eftersom jag alla gånger jag varit i kyrkan nu har blivit placerad just framför högtalarna – som hellre låter för mycket än för lite) och ni må tro att vassa tjut från ”rundgångar” kommer relativt regelbundet. Jag kan verkligen beundra många gånger deras inställning i vilken glädje det är att få lovsjunga Gud, och hellre ”ge allt och ta ifrån tårna” än att inte sjunga alls med rädsla för att sjunga fel – men den här söndagen var det många gånger då jag önskade att jag stannade hemma med täcket över huvudet, helt klart. Speciellt sen när det väl var dags att åka hem igen, drygt 5 timmar senare, och ett av bilens däck hade fått punktering så det krävdes ett däck-byte. Vilket påbörjades till alla muttrar utom en ville ge vika så ”experthjälp” påkallades.. Så drygt en timma efter att vi först skulle åkt, åkte vi..haha en tålamods-prövande dag med stekande sol :)