Grannen äger en flock av kalkoner – charmigt!
Mentaliteten kring att fråga den ”vite” om pengar och diverse gåvor finna även här (och inte bara i Rwanda, vart ifrån mycket av min afrika-erfarenhet kommer ifrån). Här om dagen skulle Mr Femi och jag åka och köpa vatten från en fabrik som packeterar dricksvatten i plastpåsar (ja, mycket märkligt), men det finns även vatten att köpa i flaskform men det är mycket dyrare så vi köper i plastpåseform. Där, när Mr Femi var i full gång med att räkna antal plastpåsar och betala så kommer det fram en kvinna med en mycket skarp blick och frågar mig ”What’s in your pockets?” varpå jag drar upp en sliten mobil ur höger ficka och visar och då hon säger ”OK, and what’s in your other pocket?” och då jag tar fram en skrynklig pappersservett och säger ”What are you searching for madam?” – där hon då svarar ”Give me cash..!”. Haha, och tur för mig så hade jag inte ett öre på mig så jag kunde svara ” Oh, no I cant’, I dont have any, sorry”. Hon såg en aningen förolämpad ut tills en annan kvinna som stod och lyssnade på vår ”konversation” börjar skratta och frågar henne ”why are you trying to get the oyibo’s (den vite på yoruba) money?, där kvinnan då svarar med ett skratt och jag står med ett mycket ansträngt leende och fattar ytterst lite – borde jag ha känt mig hotad eller var allt bara ett skämt? Med tanke på hennes min till en början så verkade det då inte vara ett skämt, men ack jag försöker ju bara fortfarande lära mig deras kultur så vad vet jag..:)
Bild 2 (mitten) är mysa barn från kyrkan jag går i.
Däremot har de inga direkta klädkoder och jag känner mig helt fri i att klä med i vad som faller in för dagen, detta är förvisso med undantag för söndagar och gudstjänsten – för då rackans ska det kläs-upp! Har dock inte så många klänningar med mig mer än en, så den har jag haft nu en söndag iaf..kunde inte med att ha den igen följande söndag så körde på tunika och svarta byxor (tokvarmt förvisso). Det krävs klart lite planering på kläd-fronten inför varje gudstjänst, önskar många gånger om att min fina vän Johanna var här – en av mina kläd-experter!
Med stor glädje kan jag berätta att intervjuerna är igång, och vid skrivande stund har jag nu lyckats genomföra 1 pilot-intervju och 3 intervjuer (3 av 6)! Så tacksam för hur fint det flyter på, men ack vad det är tidskrävande att transkribera intervjuer (speciellt med tanke på de dialekt-missuppfattningarna jag upplevt under min tid här än så länge). Folk talar verkligen bra engelska (majoriteten i alla fall), men med en såå lurig dialekt.. det blir nog bättre och lättare med tiden att förstå :)
Jag mår mycket bra i det stora hela, men ni ska veta att ni är saknade – har många foton med mig som jag ofta tittar på. Jag är så otroligt lyckligt lottad och rik som få ha underbara människor runt om mig som Ni!
Tack alla älskade vänner, familj och stöttande-förebilder för all er kärlek och uppmuntran! Och för alla underbara kommentarer, ni ska bara veta hur de värmer och ger goa skratt!
Vi hörs nog snart igen! Massa kärlek och värme från ett skymmande Nigeria,
Anna
Hej Anna!Roligt att läsa dina upplevelser,det verkar vara onödigt men medhavd väckarklocka, djuren i omgivningen tycks fixa väckningen bra!Träffade Kjell i måndags då Magdalena körde mig till Nygård, för att hämta nyckeln till stugan.Kjell bar ett kors,som du köpt,han ber för dig dagligen,jag likaså.Allt väl hos mig och mormor som jag besökte i dag.
Harligt att folja dig och dina upplevelser!
Lycka till med transkriberingen, varsta delen av hela uppsatsen. Men gor du ett bra jobb dar ar det sa mycket lattare att skriva sjalva uppsatsen. (och det var en av mina viktigaste faktorer till att motivera mig att transkribera val; gjorde 35 intervjuer och 120 timmar transkribering - inte kul!)
Ha en underbar tid i Nigeria, njut av mat och kultur!
Ber for dig. Manga kramar Nathalie
Åh massa kärlek till dig, du är fantastiskt och så fint att få läsa om dina äventyr!
Och du behöver ingen klädexpert är säker på att du är vacker som dag!
Loooove